cassandraelisabeth

Om att vara kär

"Love is not a maybe thing, you know when you love someone"
- Lauren Conrad

Mitt favoritcitat än idag som även blev min första tatuering. Att vara kär är nog det bästa som finns på den här jorden och det är utan tvekan den bästa känslan i världen. För några år sedan skulle jag sagt att jag har varit kär men ska jag vara helt ärlig så har jag bara varit det en endaste en gång, och det var i mitt ex. Före det så tyckte jag om någon, trodde jag iallafall, men det visade sig bara vara en liten crush. Jag kan ganska lätt få en crush för någon och det kan mina vänner tror jag instämma på. Hur som helst så är det inte samma sak som att vara kär, det visste jag inte då men idag så vet jag det. För att man vet när man är kär och det är då ens tankar bara kretsar kring en person. Det är då den personens meddelande förgyller ens dag fast det bara är något så simpelt som "hej". Man får ett leende på läpparna utan att ens vara medveten om det. Tanken av att se den personen fyller magen med fjärilar och man kan inte vänta tills man ser den personen igen. Det är att vara kär, eller en liten del av det. Och att vara nyförälskad i någon måste nog vara det allra finaste. Jag kommer ihåg hur det var för mig som om det var igår, fast det redan gått två år. Det är hemskt hur tiden springer iväg... Jag var så lycklig då, hela tiden. Jag var glad, jag hade motivation till allting, jag såg framemot varje dag. Det finns inget som slår den känslan och jag saknar den känslan. Jag hoppas att det kommer komma den dag då jag blir kär igen och lika hopplöst förälskad som jag var då för två år sedan. Idag känns det som något omöjligt för mig eftersom jag är så sårad och krossad ännu tillika som jag är rädd. Jag är rädd att jag ska hamna gå igenom samma sak igen. Jag är rädd för att få mitt hjärta krossat i en miljontals bitar efter att ha hört hemska saker från den personen som en gång älskade en. Jag tror att jag är allra mest rädd för att få känslor för någon igen. Jag tror att jag är rädd för att få en person i mitt liv som blir mitt allt igen med tiden eftersom jag vet att allt en dag kan ändras. Kärleken gör en massa sånthär till en, man blir en aning mindfucked. Jag har aldrig varit en självsäker person som litat på någon till 110% så det är väl en av orsakerna till varför jag idag är singel igen. Min egen osäkerhet förstörde det för mycket och det var mitt huvud som fick mig och tro det värsta alltid. Men jag måste lära mig att sätta min osäkerhet åt sidan. Den sårar inte enbart mig utan den sårar även alla andra runt omkring mig. Och om det finns någon som är som jag: gör det samma. Glöm osäkerheten, låt den inte ta över ens liv för man vinner inget på den. 

Jag vet inte vad min mening med detta inlägg är riktigt, jag ville väl bara mest skriva av mig lite. Det som jag iallafall försöker säga är att bli kär, bli förälskade och ta vara på det. Njut! Det är den bästa känslan och inget kan slå den. Jag vet att det kan vara jobbigt emellanåt för man vet aldrig hur det kommer sluta men jag tror att det är bäst att inte övertänka det så mycket. Bli kär helt enkelt, njut och ta dagarna som de kommer. Det är iallafall vad jag tänker göra tillika som jag inte tänker ångra något jag har gjort eller tänker göra. Började detta inlägg med ett citat och tänker avsluta det med ett också: don't regret something that once made you smile.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas